Mina fiender
Förutom alla onödiga kilon som smugit sig på mig så har de fått hjälp av mitt sug efter antingen salt eller sött och då har det varit främst dillchips eller Polly som slunkit ned.
Hela påsen och bara till mig själv. Nu har jag insett att suget kan stillas utan att tömma hela påsen och det är ett steg på vägen även om det är litet.Då jag inte dricker kaffe har Coca cola fått vara mitt substitut för koffein. Jag kunde lätt dricka minst 0,5 l om dagen och mer. Ett tag var jag så beroende att om jag inte drack cola fick jag huvudvärk och blev på så uselt humör att det var med risk för livet att umgås med mig. Som tur är har jag inte det behovet längre även om jag då och då dricker ett glas eller två för att jag tycker det är så gott!
En annan bov är att jag äter för att jag är uttråkad eller less på att inte orka/vilja göra nåt aktivt och det blir ju en ond cirkel som gör att jag bara blir större och större och orkar ännu mindre att vara aktiv. Jag har insett att jag använder skräpmat ( om man nu kan kalla det mat) som tröst och en snabb lyckokick eftersom jag unnar mig detta. Helt fel och jag jobbar nu med att bryta dessa vanor. Det är inte lätt men det ska gå!!
Ytterligare en bov i detta är min otålighet och frustration över att vara så otillräcklig och att jag inte klarar av att fullfölja min intentioner och mina idéer. Då är det mycket lättare att krypa upp i soffan med gottepåsen och få en falsk känsla av lycka och tillfredsställelse genom att äta detta skräpet. Tyvärr har jag inget bra svar på vad jag ska ersätta det med eller hur jag ska gå tillväga....
Men, jag kommer inte att ge mig! Jag ska inte vara fet nästa sommar och jag ska banne mig inte bli tagen för en höggravid kvinna på semestern och jag vill inte behöva oroa mig om jag ska få plats i stolen eller om den kommer att hålla.
