snus.blogg.se/reclaimlife

Helrenovering av mig själv, ett ego år då jag fokuserar på mitt mående fysiskt och psykiskt. En resa mot ett bättre liv

Bestämt mig 21 maj 2015

Publicerad 2015-06-12 14:06:00 i Allmänt,

Brukar inte skriva så mycket här om mig själv då jag inte mått så bra och har haft väldigt svårt för att "outa" mig, lite prestationsångest och duktiga flickan syndrom. Har i två års tid mått skit rent ut sagt och slitit ut korridorer hos vårdcentral, läkare och sjukhus. I höstas kom vi fram till att jag har sömnapnésymdrom vilket har varit en stor bov men i dec-14 fick jag min cpap (andningsmaskin) och sömnen har blivit normal igen vilket jag är oerhört tacksam för.... Med bättre sömn kom ork och energi tillbaka och jag började träna mer igen då jag vill gå ner i vikt. Problemet är att min kropp motarbetar mig; höftproblem, foglossningsvärk, ryggskott och värk i axeln igen.  Dieter har heller inte hjälpt då min kropp bär på så mycket inre stress och förvandlar allt till socker/fett, väldigt frustrerande. Förra veckan ställde jag  mig på vågen och fick en chock.  Efter flera års funderande har jag nu bestämt mig för att ansöka om att få göra en gastric by pass för att en gång för alla få tillbaka mitt liv.
 
Det är nog flera olika saker som påverkat min vikt. Vi har tyvärr fetma i min familj. Har haft stora viktuppgånger på över 30 kg vid graviditeterna men lyckats hyfsat att bli av med den förutom efter Sara då min rygg brakade sönder. Fick ryggskott (hon sparkade på nån nerv eller nåt i 7 månaden) och efter förlossning drog jag på mig "derangement" i diskarna. Konsekvens av att somna sittande efter nattamning. Detta gjorde att jag inte kunde röra mig i samma utsträckning och kilon fastnade envist och vägrar släppa. Jag hetsäter inte men har väl hamnat i en ond cirkel där jag lika gärna kunnat äta chokladen för jag var ju redan tjock. Så himla dumt men det var mitt lyckorus och flykt från min kropp och mig själv, tror jag. Jag har dessutom pluggat i 4,5 år med som sagt, duktiga flickan syndromet och prestationsångest, med tre små barn och eftersom man har mycket hemstudier har hemmet och allt med det hamnat på min lott.... (naturligtvis med hjälp av maken men ändå) För två år sen blev jag ensam hemma då maken åkte på jobb och då brakade jag ihop. Fixade ingenting, det var verkligen hemskt. (stor eloge till alla ensamstående) Mer och mer inre stress, sämre och sämre sömn till jag inte klarade av vardagen och sökte hjälp. Jag trodde jag gått in i vägen, sov dygnet runt och var trött ändå, koncentrationssvårigheter och glömska, tyckte det var oövervinnerligt att gå ut med soporna ibland och ja, det var ingen dans på rosor. Förra året fick jag svaret att jag hade grav apne, hade 72 andingsuppehåll (mer än 20 sek och de längsta var nästan 90 sek) per sovd timme, vilket ger noll återhämtning. Med cpapen nu så sover jag som ett barn (för det mesta) och håller på att återhämta mig. Jag klarar av att läsa en bok igen, jag kommer ihåg saker och jag orkar göra saker både i och utanför hemmet. Nackdelen är fortfarande att när det blir för mycket på samma gång så kollapsar allt och jag blir en zombie igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela