snus.blogg.se/reclaimlife

Flytet fortsatte sin gilla gång och på operationsdagen saknade jag knappt ett kilo till den vikt jag skulle nått enligt dietisten.
Tyvärr så blev det komplikationer på den första som opererades så efter 5 tim fick jag ringa mamma igen och fråga om hon kunde hämta mig då min operation blev inställd.
Lite snöpligt och jag blev så ledsen och arg!
Jobbigt också att ringa jobbet och säga att jag inte blev opererad så
jag kommer till jobbet imorgon.
Som tur är har jag världens bästa chef så det var inga problem.
Fick på sjukan en ny tid till operation 5 veckor senare, i mars!!
Jag höll på att dö! Flyta så länge till?!
Jag ringde upp sköterskan och bad om att få bli uppsatt på avbokningslistan och frågade om man kunde ringa andra sjukhus och få tid där istället.
En timme senare när mamma kommit och hämtat mig och vi sitter i bilen på motorvägen på väg hem igen så ringer dietisten upp, de har fått en avbokning följande tisdag om jag vill ha den,
Det blir alltså på Marcus födelsedag iaf :(
Jag vill ju inte vänta i 5 veckor så jag tar tiden och meddelar familjen och jobbet om framflyttningen,
En vecka till på flyt och en massa avverkade km resulterade i 0,8 kg ner utöver det jag skulle! Har alltså gått ner ca 10kg på fem veckors flyt, trots lite fusk på helgen.

Operationsdagen kom igen och vi firade sonen på morgonen innan mamma kom och hämtade mig igen för en repris på resan till Borås.
Denna gången blev operationen av och personalen var jättegullig.

Eftersom jag har sömnapné fick jag stanna kvar på uppvaket efter operationen och tillbringa natten där.
Jag kände mig överkörd av ångvält första dygnet. Ångrade mig nästan faktiskt!
Personalen på IVA såg till att jag kom upp och sitta, gick på toa och fick i mig vätska. Nyponsoppa och Juice samt ljummet vatten :(
En gång i timmen hela natten väckte de mig för att sippa lite vätska och när kl var 5 så var jag totalt komatrött.
Kl 7 var det dags att gå upp, kissa och få i mig lite flytande frukost innan jag fick bli uppskickad till ett rum.
Fick rum nr 42 på avd. e61 och äntligen fick jag sova en timme.
Sen kom både Gerd, sköterskan, och Puck, dietisten, in för att prata med mig innan hemgång.
Jag fick äntligen duschat och på mig vanliga kläder och kände mig mer som en människa igen.
Kirurgen Pär-Ola Park kom upp och sa hej och meddelade att allt hade gått bra!

Han berättade även att Sabina var kvar så jag bad dem meddela henne att jag var där och om hon ville/orkade träffas så ville jag gärna det.
Nån timme senare kom Sabina och hennes mamma förbi. Vi gick till fikarummet och sen till hennes rum. De hade gjort så mycket fel under hennes op så hon var tvungen att vara kvar. Men det var skönt att se henne och framförallt se att hon levde.
Innan jag fick gå hem kom en sköterska med en fragminspruta som jag skulle ta själv i magen eftersom jag skulle få 6 st att ta en varje dag på kvällen. Det var lite läskigt men kändes knappt och var inga problem.
Danne hittade till avdelningen och jag fick druckit upp vätskan och blev "utsläppt".
Det var så skönt att få åka hem men jag var så trött så jag nästan somnade i bilen.
Väl hemma var det inte mycket action utan vila i soffan för att sen förflytta mig in i sängen och där somna som en stock.

Barnen åkte buss till skolan de två sista dagarna den veckan och jag var hemma och vilade och försökte få i mig all flytande mat som jag skulle....
Blev rätt så trött på det kan man säga och på söndagen så provade jag äta äggröra till lunch. Det gick jättebra!
Tyvärr så åt jag en halv (knappt) pannkaka till middag samma dag och då fick jag ont i magen. Magvärk from hell så antar att det var en typ av dumping. Läste sedan att man ska undvika pannkaka eftersom det blir som en deg i magen.... Synd att jag inte läste det innan.
Ja ja, nu har det gått två veckor sen op och jag får äta puread/mosad mat. Potatismos med fiskgratäng var det första jag åt och det var ljuvligt gott!   Kokta morötter och blomkålsmos är också väldigt gott ;)
Nu äter jag samma mat som familjen men anpassar till min minimage och portionerna är inte stora. Ögat vill ha mer än magen så det är lite jobbigt ibland.

Har fått så ont i magen, strax över naveln vid ett av op.hålen. Jag trodde det var agrafferna, eller hippogrifferna som maken kallar dem, som satt fel. 

Efter en helg med värktabletter så fick jag en tid på vc för att ta bort dem lite tidigare än min redan bokade tid. Sköterskan tyckte att vi lika gärna kunde ta alla med en gång så hon tog bort de 13 st som jag hade. Vi bytte plåster mot tejp och allt var klart på ca 10 min.

Tyvärr var det inte agrafferna som gjort ont för smärtan är kvar. Syrran tror att det muskler, hudlager inuti som håller på att läka som gör ont efter att de skurit av dem för att få plats med kameran i magen. Jag hoppas iaf att det försvinner snabbt!

 

Efter en vecka hemma så har jag gått ner 13 kg men denna vecka står vågen still. Känner dock på kläderna att jag blivit mindre all over så att säga och jag har inte bråttom.

På fredag blir det en tripp till gymet för att kolla om mitt kort är klart.

Vet ej om jag kan börja träna än men lite gåband kanske man kan klara av iaf :)